Ateljén tar lite tillfälligt midsommarledigt och sen ska det åkas rullskridskor ett tag. Sommarlov, på sätt och vis. Vissa här på ateljén tycker att detta både är onödigt och faktiskt regelvidrigt - att åka iväg och roa sig när det finns mysterier kvar att lösa? Att rulla ute i solen när projektet ligger och pyser av uppdämd stress? (Dvs projektledaren pyser av illa dold frustration)
Kanske just därför. Och för att Stitch ändå snott med sig alla sudd och linjaler så nu vågar jag inte rita för att jag veeet att det kommer att bli snett och då har jag inget sätt att korrigera det... Kan förstås scanna teckningen, öppna den i photoshop, korrigera alla linjer, printa ut bilden igen, lägga den på ritbordet och...nääää.
Lika bra att ge sig ut i sommaren och njuta av den en stund.

Bilden med sommarlovsbarnen som försöker plocka ner draken ur trädet gjorde jag till Illustratörskatalogen för nåt år sedan. L sa "gör nåt med barn som står på varandras axlar och så ska de ha roligt". Det blev det här.

En liten detalj från tredje boken om SubRosa Detektiverna. Alla prylarna på bilden har med storyn att göra, men är inte direkt spoilers. Åtminstone inte de som syns här. 
Lite mer än hälften av bilderna till boken är helt klara, så här innan midsommar. Egentligen skulle nog lite mer varit klart (för att det ska kännas som midsommarledighet på riktigt) men vi har skjutit upp deadline en vecka. Jag älskar bokbranschen, det hade aldrig funkat att göra så med en film! Nu har jag tid att låta några bilder vila lite, titta på dem med nya ögon och fixa de grejer som kanske blev lite för snabbt beslutade första gången.

Okej så alla på ateljén är upprörda. Det lär ha funnits godis. Som inte finns längre. Och speciellt Tabbit ville gärna ha lite choklad. Till och med ekonomiavdelningen stack in huvudet och och ville kolla läget. Och nu är godiset borta. Jag vill inte anklaga nån. men det var ett tag sen jag såg till Stitch…

Jodå, här har det varit action idag! Nittonhundratalets kvinnor vet hur man visar att man menar allvar. 
Ateljén har varit lyckligt off line hela dan och bara ägnat sig åt skissande och funderande. Och en hel del té. Och ganska mycket choklad. Och studerande av orkidéer. Detektiverna själva tycker nog att ritandet går lite långsamt, de vill komma vidare i mysteriet och inte fastna i en massa blommor och krusiduller. Men de får allt ge sig till tåls, tids nog kommer vi till spännande dödskallar och annat!

Kolla, vi har Monet på besök i ateljén idag! Han har varit på nyårsfest och är lite lagom champagnefryntlig. Bra kille, han Monet.

Är lite löjligt nöjd med min nya penna - Derwent Onyx Dark. Jag har haft så mycket problem med mina blåstift som jag alltid brukar rita allt med. Själva blåstiftet är underbart; precis så mjukt som jag vill ha det, går att rita tunna lösa linjer och fylla på till riktigt tjock mörk valör men ändå lättsuddat där det behövs. Och det bästa av allt: behöver inte vässas!
Det enda problemet är att pigmentet inte är ljusfast. Då menar jag att teckningen är helt borta ifall jag glömmer den framme ett par dar. Puts väck, inte ett spår kvar. Och det är såklart ett ganska stort problem...

Fick tips av min kompis Vira om de här Onyx-pennorna. Och fastän den mörka inte är riktigt lika lätt att sudda och inte riktigt lika "fet" som mina blåstift så tror jag ändå att jag har hittat ett bra alternativ.
Den är dessutom så hård att den inte behöver vässas särskilt ofta. Och den är inte så kladdig och metallisk i färgen som en vanlig blyertspenna.


All in all, en mycket trevlig ny bekantskap. Låt oss bli goda vänner länge!

Jag har precis spenderat en fredag och en måndag på workshop med Glenn Vilppu. Net Entertainment och DICE i Stockholm hade den goda smaken att bjuda in Glenn och hans fru Eleanor för att prata om life drawing med deras concept artists. Och på nåt vis lyckades vi slinka med där, fastän jag inte alls jobbar på DICE. (Stort tack till Anton som fixade!)

Den första dagen ritade vi rätt så mycket sånt som jag har gjort förut på Glenns kurser (detta var tredje gången jag går hans kurs). Men det spelar verkligen ingen roll hur många gånger jag hör honom förklara, det är alltid något nytt som jag kan förstå eller bli påmind om. Precis som Pernilla Perssons kurser - Glenn är hennes lärare och det är lite lättare att hitta hennes kurser eftersom hon bor i Sverige och inte reser runt och föreläser som Glenn gör hela tiden.

Den andra dagen övade vi dynamik med modell i olika kläder. På DICE gör de dataspel, så de arbetar så klart oftast med påklädda karaktärer i olika actionposer. Jag ritar också mest figurer som har rörelse och kanske till och med ännu mer kläder än de har i dataspelen. Bra att öva på att leta efter formen under tyget och att låta kläderna hjälpa till att berätta.

Vi känner Glenn och Eleanor sedan tidigare, så vi har också haft en trevlig helg med dem på Skansen och Djurgården. Och jag har pumpat Glenn på alla hans historier om hur det var på Disney på den gamla goda tiden. Han har faktiskt suttit i den gamla animationsstudion där och ritat tillsammans med Frank & Ollie och de andra legenderna. Glenn är en legend själv!