Ateljén är lite låg just nu. Mest beror det nog på att alla är helt upptagna av den där deklarationen och momsen och sånt där som ingen normal person på den här ateljén vill befatta sig med över huvud taget. Det gör alla pennor trötta och alla ser nervösa ut och förväntar sig att krokodilen ska nafsa dem i hälarna hela tiden. Inte ens Teddybears Sthlm får folk på riktigt bra humör.
"Varför måste vi räkna och hålla reda på saker när vi bara vill ha kul?" frågar Vendela. Hon och Matilda vill sy 1700tals-klänningar. Milo och Noah har vi inte sett här på flera dar och Miranda är lite för blyg för att vilja säga nåt alls. 
Den enda som vill säga nåt är den här killen. Tror han och projektledaren är i maskopi för att tvinga oss andra jobba...

Våren skulle vara mer välkommen utan det oundvikliga medföljande kravet på ordning och reda som sen ska resultera i årets deklaration...
Distraherar ekonomiavdelningen och projektledaren med den här lilla sötnosen. Det ska nog gå bra i år också det här.

Krokodilen kämpade emot. Med gemensamma krafter har vi ändå lyckats trycka in den i en pärm, sorterat den i datumordning och satt projektnamn osv på på alla de rätta ställena. Nu ska den in till revisorn. High fives och gratulationer till alla på ateljén för ett väl genomfört arbete!

Nu vill vi helst inte ha nåt med krokodil-eländet att göra på minst ett år. Men ja just det ja. Det är ju därför den är så seg, för att ingen umgåtts med den så ofta. Får väl skriva in krokodilbesök i kalendern...

Kommer från en bild jag ritade för bra länge sen som illustration till att L sa (när jag satt och gjorde min deklaration det året) att jag såg ut som ett lejon som dödat en krokodil och nu funderade över hur jag ska äta upp den. Vilken del först? Hur öppnar man den? Är den god?

Vad har jag gett mig in på, liksom. Deklaration. Bokföring. Jag kan ju inget om siffror! (Faktiskt, jag är erkänt usel på alla sorts siffror.) (Och jag har synestesi, vilket är min enda vettiga relation till siffror.)

Nå. Vi kämpar vidare här på ateljén. Eller jag och projektledaren verkar vara de enda som vågade stanna och ta hand om krokodilen. Den är seg, den rackarn. Skulle den passa att göra en väska av? Eller pratar vi boots här?

Här på ateljén pågår som bäst bokföring under hela veckan. "Som bäst" betyder "i vad som känns som all oändlighet", och "hela veckan" kan översättas med "all tid som inte bättre spenderas med att fika eller sitta och chatta på facebook". Vilket är typ så absolut lite tid som möjligt.

Alltså, det är ju dumt att klaga när jag skapat den här mysiga siffer-veckan alldeles själv genom att inte följa mitt eget råd och göra lite administration åt företaget varje vecka eller så istället för att spara hela den gamla sega krokodilen till sista veckan innan den ska lämnas in till revisorn. Men jag klagar ändå. För att det är så tråkigt att sitta här och banka på krokodilen alldeles utan att få säga nåt alls om den.