Throwback thursday. Här är en av mina favoriter från nån kväll typ 2007 när vi bara satt och ritade och pratade om konst tillsammans med Per Elof (kolla in hans grejer, de är heeelt awesome!). Originalet är så klart mycket mer levande än den här scannade versionen, guldet i texten syns exempelvis väldigt dåligt nu och lager på lager-effekten av olika påklistrade papper funkar inte heller så bra digitalt. Men jag tycker fortfarande om att den är så rå och spontan. Ingen som helst planering. Ganska ful komposition. Fast fin ändå!
Jag hade tittat en del på Stig Lindbergs design från 50- och 60talet. Och jag var inne på medeltida kalligrafi och hade just hittat ett guldpulver som funkar väldigt bra att blanda med tusch för att få en snygg lite skiftande guldkänsla på text. Citatet är från nån låt Leo brukar sjunga på, jag tror att det är en gammal rap-låt från 80talet. Så många olika inspirationskällor som blir något helt eget!

En liten selfie skissad i photoshop på cintiqen. Jag brukar nästan alltid jobba med skisserna helt analogt, med penna på papper. Men på senaste tiden har jag börjat göra såna här små ruffa skisser direkt i photoshop. Vet ju att massor med konstnärer jobbar så hela tiden, det har bara inte blivit rätt för mig tidigare. 
Tror att det har att göra med att jag börjat tänka mer i färger och det är så mycket enklare att leka med färgerna direkt i datorn jämfört med att plocka fram akvarellen och kladda och vänta på att det ska torka och sånt. Kommer så klart aldrig sluta att kladda i akvarell! Men som snabba tester funkar det här väldigt bra.

Det är jag alltså, som typ åttaåring. Med mina kommunistglasögon som jag blev mobbad för i skolan. Älskade de glasögonen, kunde absolut inte förstå varför mina runda glasögon var något de andra barnen tyckte var fult?
Det är också en av skisserna jag gör just nu för att leta efter en karaktär till en ny bok. Flickan i boken är väldigt lik mig som liten så jag kände att jag behövde rita ur mig bilden om mig själv så jag kan gå vidare och leta efter flickan i boken. Eller så ska hon helt enkelt se ut som mig? Vi får se.

Vi har startat en ny Sketch Challenge, nu med fyra teman i februari. Så får vi se sen vad det blir för nya teman i mars.

Första temat var "stuga", men jag ville egentligen bara måla något till en låt som jag blev alldeles kär i för ett par veckor sen: "The Dreamer" av The Tallest Man On Earth. Kristian Matsson (med den underbara rösten) är från Dalarna, och min pappas familj är från Norbo som är en liten by strax utanför Borlänge. Så för mig handlar den här bilden om just Hindrikes och hur sommarnätterna där kändes när jag var liten och vi bodde i huset som min farfar byggde. Mina syskon som läser bloggen kanske kan känna igen ladan och äppelträdet och stigen ner till Noran, sjön där vi brukade bada (som hade blodiglar och var ganska läskig också ibland med sitt svarta vatten). Ladan finns inte kvar längre, den var borta när vi körde förbi för nåt år sen på väg till Carl Larsson-gården.

Min ehrm... tolkning... av "stugan" är att vi står inne i stugan, vid fönstret i köket, och tittar ut över ängen och skogen ner mot vattnet. I låttexten så sjunger han "Sometimes the blues is just a passing bird", men jag valde att göra fågeln till någon som kommer med lyckan istället - "just enough dark to see how you are the light over me". Som inspirationen. Som sommarnatten.

Jag ser de här Sketch Challenge (som jag startade tillsammans med min kompis Stina Rahm) både som ett kul sätt att göra struntbilder tillsammans med kompisar och som en anledning att prova nya saker.  Det jag ville testa just nu var dels mina nya penslar - mina Roberson's - dels det dyra fina pappret jag köpte förra veckan. Har sett detta papper bland annat i en intervju med fantastiska Kajsa Flinkfeldt . Det kostar mer än nåt annat papper jag sett i butiken, och frågan var om det är värt det. Jag vet, akvarell är en materialsport. Det handlar väldigt mycket om att ha rätt material.

Jag tyckte att jag målade precis som vanligt, som jag brukar göra på mitt billiga canson-papper, men resultatet blev helt annorlunda. Och ja, jag är också såld. Det blir dyrt fint papper i fortsättningen! Vilken lycka att få sätta en bra pensel på ett bra papper!!

Fast jag ska se om det finns ett som har ännu finare gräng. Jag gillar ett rufft papper av princip, men nog vore det fint med sånt där supersmooth resultat också.

Dagens tema är "något som gör mig ledsen". Det här skulle kunna vara jag och min kanin Nyfiken. Eller Amadeus. Eller Kosmos. Kaniner är inte så långlivade.

Dagens tema i vår sketch challenge är "Om du var ett djur?". Så jag ska rita nåt sånt och lägga upp senare i dag. Jag har en plan.

Men gårdagens tema var "Ett julminne", och här kommer den bilden:

Det är jag och min bror på julaftons morgon uppe i Norrland hos Mormor. Vi fick alltid varsitt litet paket, oftast med lego, att öppna på morgonen. Antagligen för att vi skulle hålla oss någorlunda lugna under förmiddagen, även om det för oss alltid kändes som en nästan lite elak teaser. Här får ni öppna ETT LITET paket, men alla de stora paketen ska ligga kvar under granen och sukta heeeela dagen.

I alla fall. Lego. Min bror byggde rymdskepp och jag byggde hästar. Förstår ni hur svårt det är att bygga hästar med legobitar som inte är anpassade för det jämfört med att bygga rymdskepp med formpressade bitar och instruktionsmanual?

Fast jag älskar lego ändå.