Är lite löjligt nöjd med min nya penna - Derwent Onyx Dark. Jag har haft så mycket problem med mina blåstift som jag alltid brukar rita allt med. Själva blåstiftet är underbart; precis så mjukt som jag vill ha det, går att rita tunna lösa linjer och fylla på till riktigt tjock mörk valör men ändå lättsuddat där det behövs. Och det bästa av allt: behöver inte vässas!
Det enda problemet är att pigmentet inte är ljusfast. Då menar jag att teckningen är helt borta ifall jag glömmer den framme ett par dar. Puts väck, inte ett spår kvar. Och det är såklart ett ganska stort problem... Fick tips av min kompis Vira om de här Onyx-pennorna. Och fastän den mörka inte är riktigt lika lätt att sudda och inte riktigt lika "fet" som mina blåstift så tror jag ändå att jag har hittat ett bra alternativ. Den är dessutom så hård att den inte behöver vässas särskilt ofta. Och den är inte så kladdig och metallisk i färgen som en vanlig blyertspenna. All in all, en mycket trevlig ny bekantskap. Låt oss bli goda vänner länge! |
AteljénDet är här vi jobbar. Jag ritar mest. Projektledaren oroar sig, Tabbit vill ha godis och Stitch knyter ihop allas skosnören. Kategorier
All
Byrålådan
September 2014
|