Ni vet hur det är. Bloggar är ute och ingen kommer ändå ihåg att uppdatera dem eller gå in och läsa dem. Kom och kolla på facebook eller instagram istället!

https://www.facebook.com/MariaSandbergIllustration

http://instagram.com/mayasan_tatanka

"Darin? Hur kan vi plötsligt lyssna på Darin?" frågar jag Vendela och Matilda. Men det visar sig vara projektledaren som väljer musik idag. Ja ja, det blir väl Darin och apor och lite till. Själv hade jag föredragit God Is An Astronaut eller Blackmill eller nån sån målar-musik. Men hej, jag är ju bara den som ritar bilderna här.

En liten selfie skissad i photoshop på cintiqen. Jag brukar nästan alltid jobba med skisserna helt analogt, med penna på papper. Men på senaste tiden har jag börjat göra såna här små ruffa skisser direkt i photoshop. Vet ju att massor med konstnärer jobbar så hela tiden, det har bara inte blivit rätt för mig tidigare. 
Tror att det har att göra med att jag börjat tänka mer i färger och det är så mycket enklare att leka med färgerna direkt i datorn jämfört med att plocka fram akvarellen och kladda och vänta på att det ska torka och sånt. Kommer så klart aldrig sluta att kladda i akvarell! Men som snabba tester funkar det här väldigt bra.

Det är jag alltså, som typ åttaåring. Med mina kommunistglasögon som jag blev mobbad för i skolan. Älskade de glasögonen, kunde absolut inte förstå varför mina runda glasögon var något de andra barnen tyckte var fult?
Det är också en av skisserna jag gör just nu för att leta efter en karaktär till en ny bok. Flickan i boken är väldigt lik mig som liten så jag kände att jag behövde rita ur mig bilden om mig själv så jag kan gå vidare och leta efter flickan i boken. Eller så ska hon helt enkelt se ut som mig? Vi får se.

... så måste man förstås rita ett porträtt av dem!
Här är Claire, animatör från Kanada (hoppas att jag kan hitta henne igen via Samantha och facebook), som ville att jag skulle rita en bild av henne som ett litet djur. Den blev så söt så jag målade klart den nu när jag kom hem. Tyvärr så lyckades jag ju skriva anteckningarna till Nathan Fowkes föreläsning på baksidan av just den sida jag sen rev ut för att ge henne skissen... Men inget som inte går att ordna med en kamera och lite fix, liksom.

Har spenderat eftermiddagen uppflugen på en sopkorg med skissbok och färglåda obekvämt balanserade i knät. Men det blev några hus och några skuggor målade i alla fall!

Är väldigt spännande att se hur folk tappar all känsla för personlig space och vad som kan anses vara normalt och rimligt intresse för okända människors aktiviteter när man sitter och målar (Det är jag som är den okända människan alltså, i just det här fallet). Kan vara för att det är turiststråk just här, kan också vara så att folk tror att bara för att man målar så är man på något sätt en offentlig person? Om jag satt och spelade ett spel på min mobiltelefon så skulle ju ingen komma fram och stirra så här?

Jodå, här har det varit action idag! Nittonhundratalets kvinnor vet hur man visar att man menar allvar. 
Ateljén har varit lyckligt off line hela dan och bara ägnat sig åt skissande och funderande. Och en hel del té. Och ganska mycket choklad. Och studerande av orkidéer. Detektiverna själva tycker nog att ritandet går lite långsamt, de vill komma vidare i mysteriet och inte fastna i en massa blommor och krusiduller. Men de får allt ge sig till tåls, tids nog kommer vi till spännande dödskallar och annat!

Kolla, vi har Monet på besök i ateljén idag! Han har varit på nyårsfest och är lite lagom champagnefryntlig. Bra kille, han Monet.

Jag har precis spenderat en fredag och en måndag på workshop med Glenn Vilppu. Net Entertainment och DICE i Stockholm hade den goda smaken att bjuda in Glenn och hans fru Eleanor för att prata om life drawing med deras concept artists. Och på nåt vis lyckades vi slinka med där, fastän jag inte alls jobbar på DICE. (Stort tack till Anton som fixade!)

Den första dagen ritade vi rätt så mycket sånt som jag har gjort förut på Glenns kurser (detta var tredje gången jag går hans kurs). Men det spelar verkligen ingen roll hur många gånger jag hör honom förklara, det är alltid något nytt som jag kan förstå eller bli påmind om. Precis som Pernilla Perssons kurser - Glenn är hennes lärare och det är lite lättare att hitta hennes kurser eftersom hon bor i Sverige och inte reser runt och föreläser som Glenn gör hela tiden.

Den andra dagen övade vi dynamik med modell i olika kläder. På DICE gör de dataspel, så de arbetar så klart oftast med påklädda karaktärer i olika actionposer. Jag ritar också mest figurer som har rörelse och kanske till och med ännu mer kläder än de har i dataspelen. Bra att öva på att leta efter formen under tyget och att låta kläderna hjälpa till att berätta.

Vi känner Glenn och Eleanor sedan tidigare, så vi har också haft en trevlig helg med dem på Skansen och Djurgården. Och jag har pumpat Glenn på alla hans historier om hur det var på Disney på den gamla goda tiden. Han har faktiskt suttit i den gamla animationsstudion där och ritat tillsammans med Frank & Ollie och de andra legenderna. Glenn är en legend själv!